Specialisering

Här finns mer avancerad slipinformation

Skåldjup

Det är bra att veta att en större radie (t.ex. 26 mm) ger en grundare skål och en mindre (t.ex. 13 mm) ger en djupare skål. Man kan ställa in detta genom att skruva diamantavrivaren inåt eller utåt i skålrivaren. För den som är intresserad kan nämnas att skåldjupet kan beräknas: D = (W² / 8R) * K, där K är en faktor nära 1, K = 2 / (1 + √(1 - W² / 4R²)) och D = Skåldjup, R = Skålradie och W = Bredden på skenan.

Slipa konståkningsskridskor

Konståkning

Vissa menar att slipning av konståkningsskridskor är en konst som få behärskar. Det är dock inte alltför svårt. Emellertid finns det vissa saker att tänka på. Konståkningsskenor är bredare än vanliga skenor och de har taggar fram ("master picks" och en "drag pick") vilket ger visst besvär vid slipning. Skentjockleken varierar också mellan olika delsporter inom konståkningen. När man slipar en konståkningsskridsko bör man försöka komma så nära taggarna som möjligt utan att beröra dem.

Den nedersta taggen (eller "drag pick") skall slipas ner motsvarande det som slipas bort från skenan i övrigt. Annars kommer den att vara i en annan relativ position jämfört med när skenan var ny. Ett enkelt sätt att kontrollera detta är följande: Före slipningen placerar man skenan mot en plan yta och vickar skenan så att taggarna kommer i kontakt med den plana ytan. Man mäter avståndet vid skenans bakände mellan skenan och den plana ytan. Detta avstånd bör hållas oförändrat. Efter slipning av skenan mäter man åter, och avlägsnar så mycket från nedersta taggen att man återställer det tidigare avståndet. På detta sätt kommer man alltid att ha samma vinkel mellan skenan och taggen.

Om man lutar skridskoskenan mot isen kan man bara komma till ett visst läge innan taggen tar i. Detta läge kallas för "främre balanspunkten". Vid en piruett är det denna punkt som ligger mot isen medan nedersta taggen nuddar isen. Detta medför att området mellan den främre balanspunkten och taggen aldrig ligger emot isen. Nya konståkningsskridskor är inte slipade i detta område och detta spelar ingen roll eftersom området inte ligger emot isen. Vid slipning av en konståkningsskridsko behöver man inte slipa skålslipning i detta område. Det räcker att ibland slipa lite i detta område i samband med att man tar ner taggen lite.

En generell regel är att seriösa konståkare bör använda en skålradie mellan 11-16 mm (7/16"-5/8"). Mer avancerade konståkare kan åka på en grund skål runt 19 mm (3/4").

Målvaktsskridskor

Det finns många sätt att slipa målvaktsskridskor beroende på spelarens spelstil och hur han/hon önskar att skridskorna skall kännas.
"Stående (traditionella)" målvakter föredrar i allmänhet ett skåldjup av 16 - 25 mm (5/8'' - 1'') eftersom de kommer att röra sig i alla riktningar (speciellt framåt för att skära av skottvinkeln) och glida mycket i sidled. Målvakter som använder "butterflytekniken" föredrar i allmänhet 9 - 13 mm (3/8'' - 1/2'') eftersom de oftast rör sig upp och ned i höjdled och behöver gräva ner sig i isen (för att få ett bra grepp). Detta är den mest vanliga spelstilen idag.
Vid "snedslipad" skålslipning vill man ha olika höjd på kanterna under skridskoskenorna. Man vill ha högre kant på insidan (gräver ner sig djupare) och lägre kant på utsidan (ger utmärkta frånskjut och mjuk sidledsförflyttning). Sådan slipning erhålls enklast genom lämpligt val av stödrulle från en sats av stödrullar med olika diameter. Det är då lätt att alltid få exakt samma snedslipning. Denna slipning är inte så vanlig idag.

Plastis

Slipning för plastis avviker en del från ordinär slipning. När en skridsko har använts på plastis så kommer skridskoskenan att vara täckt av plastmaterial. Man behöver avlägsna detta före slipning. Lättast gör man detta med någon sorts lösningsmedel. Man kan också behöva rengöra stödrullen efter att ha slipat en skena med plastrester. Plastrester kommer också att hamna på slipskivan vilket minskar dess effektivitet. Man behöver därför riva skivan oftare än normalt.
När man åker på plastis ska skenorna vara slipade med en viss skål, annars får man inget grepp överhuvudtaget. Skålen ska också vara djupare än den som man använder sig av på vattenbaserad is. De som normalt åker med planslipning bör nu ha en skål av ungefär 25 mm. Plastis sliter kraftigt på skridskoskenorna, så man måste slipa om ofta (ungefär efter 1-2 timmars åkning).

Istemperatur

Det är avsevärd skillnad mellan skridskoåkning på hård (snabb) is jämfört med åkning på mjuk (långsam) is. Vid åkning på mjuk is (temperatur över -5 °C) kommer skridskorna att sjunka djupare in i isen. Detta leder till långsammare och mer tröttande åkning. En hård is (-5 till -8 °C) kräver att skenan har vassare kanter för att ge bra grepp.
Genom att anpassa skåldjupet kan man få samma känsla på bägge sorters is. En mjuk is kräver en grundare skål medan en hård is kräver en något djupare skål jämfört med normalskål.